
Jag inleder min reseskildring med den otroligt roliga bussresan till Polen. Den började på parkeringen på Linnéaskolan och sedan efter några minuter av pålastning av bagage, elever samt lärare och föräldrar. Sedan bar det av till Polen. Sedan satt vi där på bussen och spelade musik, pratade med varandra och hade kul. När den första etappen på vår resa kommit till sitt slut steg vi på färjan till Danmark, denna färja varade bara några minuter och var nästan enbart till för kisspaus, sedan var vi på dansk mark. Efter några roliga timmar med film och annat pladder så kom vi fram till färjan som skulle bära oss över havet till Autobahns hemland - Tyskland. På Autobahn gick det fort och trafiken flöt på. Men alla bra saker måste sluta någon gång t.ex. som att vi kom in i landet Polen.
Polen var ett fint land i sig, men vägarna var hemska. Måste säga att vägarna i Tyskland var rena himmelriket om man jämför med de polska vägarna. Efter en väldigt lång tid så började vägarna att bli bättre, vilket var bra för oss som ville sova. Vi kom fram till staden Tychy där vår vänskola Joseph Conradskolan finns. Där fick vi träffa eleverna och göra lite övningar med dem. Vi fick även smaka på deras skolmat…
Några dagar senare var det dags att resa hem igen vilket var tråkigt när man precis börjat bli hemmastadd på Hostels. Det gick väldigt snabbt att komma hem, som det brukar vara när man reser bort, men två-timmars färjan var rena tortyren. Det blåste -som tusan uppe på däck. Jag provade att kasta en slant utför båten men pengen blåste tillbaks. Det var också höga vågor som träffade från sidan gjorde att båten gungade kraftigt och nästan alla började känna illamående. Några av oss provade att gå fram och tillbaka och det var faktiskt väldigt roligt att se hur några av oss flög åt alla håll på grund av de höga vågorna. Innan vi visste ordet av det så var vi hemma i Ljungskile. Vi packade av våra saker och begav oss hem och nästan alla somnade tidigt den dagen och sov sedan långt in på nästa dag.
Joel Strannerdahl 9A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar