Redan från början när vi gick av bussen var det tryckt stämning, de flesta var nervösa. Sedan gick vi in till en reception där vi fick hörlurar och dosan.
Vi kom sedan ut på gården och därmed på en av Auschwitz gator. Väl där ute fanns det guider att välja mellan, två med engelskt tal och en med svenskt. Jag valde först en engelsktalande då jag tänkte att den svenska kanske inte skulle vara lättförstådd. Precis innan "avgång" var det få personer som valt svenskgruppen och därför ändrade jag mig. Det visade sig vara ett bra val, då hon var jätteduktig. Det verkade även som om det framgått mer information i svenskgruppen eftersom de engelska guiderna bröt så det var svårt att förstå.
Vi började med att besöka olika hus, så kallade block. Inne i dessa hus fanns det tavlor med bilder på olika saker, som tyskarna eller fångarna lyckats ta. Det fanns även tavlor med kartor, de visade vart judarna funnits. I de olika rummen fanns även inglasade partier som innehöll saker som är i orginal, alltså saker som sparats från 1940-1945. Det kunde vara hår, fångarnas kläder, resväskor etc. När jag såg tavlorna var det lite som när jag ser det på datorn - jag blev berörd, men det var svårt att föreställa sig. När vi fick se allt hår blev det verkligare.
Under hela besöket var vår grupp förvånansvärt tysta. Innan guideturen började blev vi tillsagda att hålla en låg profil vilket är förståeligt, inte skratta samt inte heller prata om oväsentliga saker. Min grupp lyckades bra med detta. Jag tror att många var känslosamt berörda och det var nog en stor del av det tysta beteendet. Nu när vi kommit tillbaka till Ljungskile hör jag på fler håll "Nej, det berörde mig inte" och i vissa fall stämmer det, med vissa kanske tycker det är pinsamt att erkänna och prata om det. Det är ju inte så konstigt om det är så.
Efter matpausen tog vi bussen de tre kilometrarna det var till Auschwitz II - Birkenau. Väl framme blev jag lite ställd. I Auschwitz var husen uppbyggda som fina gator även om det hemska slog igenom. I Birkenau syntes det att det var byggt under stress, barackerna liknade mera stall till hästar och de var heller inte vinterbonade. Däremot var Birkenau supermycket större, här såg man kanppt till andra sidan. Vi såg även den "kända tågrälsen" med ingångshuset av tegel alltså det som många trodde var Auchwitz. Här fanns också ett fint monument. Runt stora stenskulpturer fanns brickor, 22 stycken och på varje ruta stod samma budskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar