Onsdagen den 5 oktober 2011 besökte vi koncentration/förintelse lägren Auschwitz – Birkenau. I bussen på väg till lägren kände man att det var en tryckt stämning, alla var förväntansfulla och förberedda på vad som skulle ske.
Utanför Auschwitz 1 alltså det första lägret såg man stora tegelbyggnader torna upp sig. vi blev indelade i mindre grupper och strövade spänt in genom ingången med skylten ”Arbeit macht frei” översätts ungefär ”arbetet befriar er”. Jag blev tagen av stundens historia i och med denna omtalade skylten. Här hade tusentals fångat vandrat innan mig och sett just denna skylt, gatorna och husen framför oss, jag undrar vad som pågick i deras huvuden just då. Fast det går antagligen inte att föreställa sig…
När vi blivit visade runt i Auschwitz, sett olika målningar och liknande, fått veta lite bakgrundsfakta kring andra världskriget, förintelsen och även om Auschwitz. För de turister som inte var lika väl förberedda som oss var det antagligen jätte viktigt att lyssna noga så man förstod vad det var man såg och skulle se.
Vi blev in visade i olika block, det var speciellt ett som fick mig att undra hur människor verkligen kan vara så ondskefulla och de var tortyr cellerna som fans på den nedre våningen i block 11. Här hade många fångar torterats, den fanns en cell som jag blev riktigt äcklad av, det var stå cellen. Stå cellen innebar att varje fånge hade ca 1 kvadratmeter att stå på sedan var det murade väggar runt omkring en och det fanns inga fönster. Här fick fångarna krypa in igenom en liten lucka längst ner på väggen till cellen och sedan stå där inne hela natten. Efter denna plågsamma upplevelse fick de gå och jobba som vanligt om de hade överlevt.
En sak som fångade min uppmärksamhet var fotografierna på ett fåtal av de döda fångarna. På fotografierna stod det födelsedag, namn, nummer, ankomst till Auschwitz och sedan även dödsdag. De fanns en stor mängd fotografier uppsatta på väggarna i de olika blocken. Jag tyckte att det var riktigt hemskt att se några av de människor som faktiskt existerat under dessa hemska omständigheter.
Vi gick in i en barack och in i ett rum, vår guide sa till oss att inte ta kort i detta rum. Jag blev genast nyfiken på vad det kunde vara som vi inte fick fotografera. När jag klev in i det stora, kalla rummet och tittade åt vänster möttes jag av en hemsk syn. Innanför att väl inglasad väggarna kunde jag se en enorm mängd med hår, det går inte att beskriva hur mycket hår. Det var i detta tillfälle som jag började förstå hur otroligt mycket fångar det faktiskt funnits som nästan alla behövt mista sina liv på grund av nazisterna och dess idiotiska ideologi.
När vi gått runt på Auschwitz i några timmar var det dags att ta sig vidare mot Birkenau. Tyckte jag att Auschwitz var hemskt var det inget i jämförelse med Birkenau. Birkenaus enda funktion var att ta död på människor, det märktes på byggnaderna och dess enorma yta. Allt var mycket provisoriskt och hade byggts upp under en mycket lång tid. Tyvärr var många av de gamla träbarackerna nedbrända. Men jag kunde dock se vilken enorm mängd hus som tidigare existerat där. Även gas kammarna var bombade, trots de gick det att se var gaskammarna och krematorierna stått.
I slutet av dagen hade jag fått bilder till alla ord jag hört och läst. Jag kunde se Livias öde utspelas på dessa platser som jag besökt, det var gripande och hemskt att kunna se alla gamla skräck historier man hört på rätt plats. Om någon någonsin tvivlat på att förintelsen verkligen existerade kan jag vara säker på att efter vi sett auschwitz – birkenau kunde ingen tvivla, allt blev så otroligt skrämmande verkligt. Jag tycket att besöket i lägren var väldigt lärorikt att få se detta och det är en upplevelse som jag aldrig någonsin kommer glömma, jag ska ta med mig den för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar