Mina minnen från Auschwitz Birkenau

Det var onsdag morgon, det var dags att åka till Auschwitz Birkenau. Himlen var mulen och vädret som dagen innan hade varit fint hade nu blivit lite kyligare. Alla var spända inför vårt besök till koncentrationslägret, mycket förväntningar och många funderingar. Dagens mål var att besöka Auschwitz Birkenau, vilket skulle bli en väldigt intressant upplevelse.

Vårat besök i Auschwitz och Birkenau tog några timmar, vi fick gå runt i små grupper tillsammans med en guide.
Guidturen började i Auschwitz där vi fick gå runt i de olika byggnaderna. I de flesta byggnaderna var det fullt med bilder från speciella stunder. Som till exempel bilder som togs på fångarna när de anlände till lägret. Det fanns också rum fyllda med fångarnas tillbehör, som skor, väskor, glasögon och bilder. Det var först när man kom in i ett av rummen som var fyllt av fångarnas tillbehör som man började känna hur äkta allt var. Det var en läskig känsla, och alla tystnade lite i respekt.

Sedan åkte vi till Auschwitz-Birkenau som låg cirka tio minuter bort med buss.
Ett ställe inne i Birkenau som jag minns speciellt mycket var sängarna, främst barnens.
De vuxnas sängar var tre-våningsängar med hårda plankor som var ostadigt
ispikade. Barackerna var fyllda med dessa sängar och man fick en obehaglig känsla av det hela, det kändes som att sängarna skulle kunnat välta omkull när som helst. Barnens sängar var lite större och murade ut från väggarna, även dessa sängar vad tre våningsängar. Man sov cirka fem stycken barn i varje säng, och den som sov på vångingen längst ner fick sova på bara golvet (tegelstenar) var bara tegelstenar. Det såg otroligt obekvämt ut, och det var också väldigt lågt i tak så jag kan tänka mig att nätterna blev väldigt långa när man sov fem stycken i ett såpass trångt utrymme.

Besöket i Auschwitz Birkenau var väldigt speciellt. Alla blev liksom väldigt tysta när vi kom in i lägret och man fick en speciell känsla inombords.

Jag tycker dock att det kändes väldigt mycket som ett museum (vilket det också är), bara det att jag tyckte att det var svårt när man väl befann sig i Auschwitz och Birkenau att just då kunna tänka sig att det faktiskt hänt på riktigt allt det man fick se, och att det faktiskt en gång i tiden har utspelat sig så mycket viktig historia på det stället man befinner sig på i just denna stund.
Det var mycket folk i både Auschwitz och Birkenau, så detta gjorde att det var svårare att få den speciella känslan som man tror att man ska få när man kommer dit. Visst blev man väldigt berörd, men jag trodde nästan att jag inte skulle klara av att vara där.


Jag tycker att resan till Auschwitz Birkenau var väldigt lärorik och intressant, likaså väldigt hemskt och sorglig.
Jag tycke att alla skolungdomar någon gång borde få chansen att åka till Auschwitz, för att få kunskap och förståelse om förintelsen.