Ett salt minne

Sista dagen på vår Polenresa.

Jag vaknar upp tidigt på morgonen och bara längtar hem. Men resan var inte över. Efter frukosten hade vi fritid. Vi fick lunchpengar av lärarna och sedan var det ut och ta över staden. Pengarna räckte inte till någon lyxmiddag, men vi fick mat i alla fall. Jag och Anton hittade en kebabgrill där vi stannade och åt.

Efter fritiden var det dags att åka till saltgruvan. Ett ställe jag aldrig kommer at glömma. Vägen dit försökte jag sova, för att jag hade svårt att somna kvällen innan.

Framme vid gruvan så fick vi vänta utanför ungefär tjugo minuter till en halvtimme. När vi kom in så blev jag fundersam hur vi skulle ta oss ner. Jag förväntade mig att det var en stor hiss med mycket plats. Men vi fick faktiskt gå ner. Ungefär 100 meter under marknivå så var vi framme.
Jag hade stora förväntningar på gruvan. Men jag blev faktiskt lite besviken. För jag trodde att vi skulle gå fritt eller att man åtminstone kunde vandra lite åt olika håll och kolla. Jag hade helt fel. Vi gick med guide (i för sig så var det bra) som jag inte räknat med. Detta gjorde mig lite besviken. Men guiden var faktiskt bra.

Det som var mest fascinerande var kyrkan. Den var enorm och helt gjord av salt. Där nere fanns det även ingraverade målningar av salt som var tredimensionella, det var häftigt. Ett minus var att man behövde betala för att ta kort i kyrkan.

Att slicka på vägarna var kul. Dom smakade salt. Inte så konstigt kanske, men kul. Det fanns inte bara bergssalt nere i grottan. För att ibland var det översvämningar. Då efterlämnades enorma vita blommor i taket gjorda av havssalt!

Hela grottan var egentligen ungefär på 300 meter under jorden. Vi kom bara till 130 meters djup. Resten översvämmat. Vattnet var så salt att det är helt omöjligt att drunkna i. Eftersom gruvan låg så djupt i berget blev temperaturen i vattnet och grottan aldrig lägre eller högre än tio grader Celsius

I slutet av turen så kom vi till skräcken, hissen. Den var jätteliten, inte mycket större än 2 kvadratmeter och åkte upp i en mycket hög hastighet.
Sedan åkte vi mot Sverige. Med en försening i häcken så körde chaufförerna som om de fick betalt för det.

Senare på kvällen så åt vi middag på antingen Pizza hut eller McDonald’s. Tyvärr blev pausen inte så lång eftersom vi var försenade. Men maten var god. Tack och hej, vilken grej.